En text från en annan tid.

Hittade den här gamla texten från -07. Tyckte gott att den var värd att publiceras här på bloggen. Notera att det var fyra år sen följande skrevs:

Jag sitter här och minns. Jag minns Rasslebygdsfestivalen ”Puck i huvudet”, Emmaboda –96. På den tiden var jag blott en blåögd parvel med blont hår klippt efter en kastrull. Dock så har jag oerhört starka minnen från just den festivalen. Jag minns att jag satt på pappas axlar, sakta gungandes i takt till tonerna från låten ”Boy” av det ganska okända bandet Leslies. Just den låten är i särklass det bästa musikstycke jag någonsin hört, inte på grund av att kvalitén i sig är särskilt bra, eller för att produktionsvärdet var särskilt högt, utan för att den frammanar en underbar känsla av total lycka och en tillbakablick mot en sorglösare tid i mitt liv.

Under barndomens somrar kunde jag få för mig att plocka fram det gamla vita kassettbandet med namnet Leslies skrivet på sig, försiktigt sätta i det i den svarta bandspelaren och trycka på play. Jag låg gärna inlåst i mitt rum, blickandes upp mot det ljusblå taket till tonerna från musiken. Ibland kunde jag slösa bort flera timmar, dagdrömmandes där inne, timmar då jag tappade känslan för tid och rum. Vilken underbar tid! Men visst är det ändå något speciellt med gamla kassettband inspelade från radio. Det har en kulturell skönhet som dagens massproducerade cd skivor saknar.

Tyvärr var det där gamla slitna bandet, som pappa en gång i tiden hade spelat in, allt jag hade från dem och jag försökte i tio års tid hitta en skiva eller ett tecken om att bandet fortfarande fanns kvar. Tillslut, för ett år sen, besannades mina böner då jag fann ett band som hette Leslies på myspace. Jag skrev ett mail till dem där jag berättade om mina minnen och hur jag hade sökt efter dem. Sångaren vid namn Tony svarade och berättade att det var kul att jag kom ihåg dem men att bandet tyvärr hade splittrats på grund av bristande engagemang. Dock hade han några skivor på lager som han genast skickade till mig. Det var oerhört trist att få veta att de inte gjorde musik längre, men lyckan över de skivor och det handskrivna brev jag fick från dem var näst intill euforisk.

Nu sitter jag här och lyssnar återigen till de underbara verserna från just ”Boy”, jag är låten och låten är jag och jag kan inte vara gladare eller mer tillfreds med mitt liv. All min rädsla och tvivel försvinner när jag sitter här och drömmer mig bort…