Back to square one

Chefen kom förbi jobbet idag och berättade hur hon lagt ut tjänsterna framöver. På plussidan blir jag månadsanställd. På minussidan tappar jag 20% (!!!!) arbetstid. Fucking jävla skit (ursäkta). Jag är alltså nere på 62% i bottnen nu, nästan halvtid och det är en lön jag inte kan överleva på. Inte en chans. Det känns så oerhört jävla trist så jag har svårt att sammanfatta det i text. Efter hur jag ställde upp i sommras så känns det som ett hån mot mig att göra såhär. Jag vet inte vad hon förväntar sig? Att jag ska jobba på och vara glad och att allt ska ordna sig på ett magiskt sätt?

This aint the fucking wizard of oz you know.

Jag kan nog glömma bilen jag sparat till, jag kan nog glömma Irland i sommar. Suck. Det känns som att allt bara rasade samman nu.

Nej ni får ursäkta min bitterhet. Det ordnar sig säkert bara jag får sova på saken, även om det känns hopplöst nu. Hmpf.

Här har vi dagens låt (passande nog). Tillbaka till oron över framtiden. Anxiety.