En riktigt god läsk!

Fanta icy lemon är superb! Frisk syrlig smak med precis lagom mycket sötma!
En fantastiskt god läsk!

9 dagar

Om 9 dagar kommer Ria hit! Gaaaah! Jag längtar så mycket så jag tror jag ska avlida. Min souschef Dale har gett mig ledigt två dagar och helgen nästa vecka så att jag ska kunna umgås med henne! Han är en hyvens kille!
Bild från i vintras.

Borough Market

Häromdagen tog jag och Frej tunnelbanan till Borough market för att kolla på alla fantastiska livsmedelsprodukter som säljs där. Närproducerat, färskt och ekologiskt. Och vilket ställe det var! Tack och lov så tog handlarna inte kreditkort, för då hade jag gått bananas bland allt gott.






För att citera

Ivan, en av cheferna för experimentköket på The Fat Duck sa något som verkligen berörde mig. Jag måste citera honom här:

"Often when you do something wrong you knew it was wrong from the beginning. The care and respect we put in the food we cook goes around in everything. Not just the food but in how we treat our friends and family and how we choose to live our lives"

Tänkvärt tycker jag.

De första dagarna på Dinner

De tre första dagarna på Dinner By Heston har varit hektiska, men fantastiska! Första dagen fick vi brandträning och en PowerPoint i att arbeta ergonomiskt, sedan blev vi rundvisade i hotellet. Den kungliga sviten var makalös, i storlek med en mindre villa och till den överkomliga kostnaden av £150 000/ natt (ca 1.5 miljoner svenska kronor).

Denna veckan går jag "prep house" men redan igår skickades jag upp till kallköket och körde två servicepass. Det är riktigt häftigt att gästerna kan se rakt in i köket hela tiden, men det kräver så klart att allt arbete sköts perfekt. Jag skar bordsbröd så att fingrarna blödde där knivryggen skar in (bokstavligt talat) men blev ändå uppmanad att göra det snabbare.

Till skillnad mot The Fat Duck så är personalen här supertrevlig och jag behöver inte vara rädd för cheferna (Andrej på Ankan drev köket med järnhänder). Alla är otroligt välkomnande och snälla, än så länge och personalmaten har en helt unik standard. De som gör den har ett eget kök och är anställda bara för syftet att producera frukost, lunch och middag till de övriga anställda. Att de sedan försöker arbeta med samma kvalité som Dinner är overkligt. Varje dag erbjuds vi tre olika sorters kött, en fiskrätt, pasta, potatis, ris, salladsbuffé, kaffe, te, juice, mjölk, bröd och dessert. Ovanpå det så finns det datorer i matsalen med gratis internet om man behöver kolla sin email. 


London Baby

Sista dagen i Bray gick jättebra! Gjorde två intervjuer till PM:et och fick ett "Du har arbetat jättebra och är alltid välkommen tillbaka" från souschefen Jonny. Det kändes fantastiskt!

Resan till London gick smärtfritt, tåget skulle ha kostat £20 men spärrarna var avstängda så vi åkte gratis! Efter en kort taxiresa kom vi fram till lägenheten och möttes av Anna. Lite senare kom Frej och resten av gänget hem. Jag, Jana och Frej satt och drack lite öl i köket, planen var att vi skulle gå ut men det hela slutade med att vi köpte snuskiga kycklingburgare och återvände hem. Väl hemma gick Jana till sängs men jag och Frej delade på en flaska whiskey (för att lättare kunna somna då ingen av oss hade täcken eller kuddar). Vi blev ganska odrägligt fulla och kl 5 på morgonen fick vi den dåliga idén att beställa hem en platta öl och ciggaretter. Budet ringde på porttelefonen så hela lägenheten vaknade. Tjejerna var inte så glada. Sedan minns jag inget mer.

Dagen efter fick jag reda på att dörren till duschkarbinen hade fastnat och att det tog tjejerna 5 minuter att fixa på morgonen. Något som troligtvis var mitt fel (ironiskt eftersom jag blev falskt anklagad för att ha haft sönder en dusch i Bray). Ikväll lagade jag och Frej en förlåtmiddag. That's it so far.

Imorgon börjar jag min första dag på Dinner (som fick sin första stjärna häromdagen). Spännande!


Mitt och Frejs rum, numera med sängkläder.


Köket!


En snuskig kycklingburgare som inte ens förtjänar att vara med i hamburgerjakten.


Slutligen ett stycke Sebastian.

En dag kvar på The Fat Duck

Imorgon kör jag min sista dag på The Fat Duck. Sedan blir det London och Dinner By Heston. Jag skulle vilja säga att den här månaden har gått fort. På sätt och vis har den gjort det. I retroperspektiv det vill säga. För två veckor sedan kändes det inte så. Då var det tungt. Det har faktiskt varit fysiskt och psykiskt påfrestande hela tiden, men jag har lärt mig så otroligt mycket.

Summan av kardemumman är att det definitivt har varit värt allt slit och jag är så klart oerhört tacksam för att jag har fått den här möjligheten. Dock skulle jag aldrig vilja jobba här. Mest för att hjärnan ger upp efter ett tag mer än att kroppen gör det.

Sweets for my sweet

Vi har lyssnat på den här hela dagen i chokladrummet. Klockrent.

You really shouldn't mumble.

Ria frågade hur jag hade haft det med Willy Wonka idag. Jag är på chokladstationen denna veckan med andra ord. Det är helgrymt. Arbetar med två killar där uppe och tempot är i ren kontrast mot serviceköket superlugnt. Vi lallar runt, lyssnar på reggea och ägnar oss åt detaljarbeten. Det är kul! Idag har jag lärt mig att göra ätbart genomskinligt inslagspapper. Hur grymt som helst när gästerna får veta att de kan äta både kolan och pappret!

Jag har hur mycket ideér som helst inför omprovet i patisserie nu.

Hamburgerjakten del 2

Ikväll har vi varit och ätit på The Crown. Jag har velat testa deras burgare i tre veckor nu och jag måste säga att den var helt fantastisk! Allt var perfekt, förutom att de la grönsakerna ovanpå biffen istället för under. Men det är ju en smaksak. Fick föresten reda på att det är Ross från The Fat Duck som har skapat den. Kul!

Till förrätt åt jag löskokt ägg med osttoast. En udda (klassisk Engelsk) rätt som var jättegod!
Tydligen får engelska barn alltid får denna rätten när de är små och mattraditionen
på pubar verkar inrikta sig mycket på "comfort food" och på barnminnen.

Angusburgare med cheddar och perfekt friterade pommes!

Medium-rare, precis som jag vill ha den!

Bra utekväll

Igår gick vi på puben. Halva personalen från restaurangen var med för att fira av Ståles sista dag. Efter några öl på The Crown drog vi in till Maidenhead och gick till The Hogoblin. Jag pratade väldigt mycket med experimentkökets senaste tillskott, Ross. Han berättade en massa intressanta saker och visade bilder på maträtter som han håller på att utveckla. Tyvärr får jag inte skriva något om det. Han är även VD för ett företag som jobbar med att utveckla och förbättra restaurangutrustning. När vi åker till London så vill han ta med oss ut på restaurang och visa en massa saker. En riktig hyvens kille!


En enorm lök

Fiskade upp den här löken igår. Den landade på 900 gram! GMO?

Fick tillbaka min bok idag!


Kurwa

Två dagar på fondstationen är avklarade. Det blir väldigt mycket hacka, skiva, dela, och vakumpacka. Jag har aldrig i mitt liv sett en restaurang som vakumpackar så mycket som The Fat Duck. Skulle nästan kunna tro att de har något otalt med syre.

Det är hur som helst kul och jag lär mig mycket. Idag reflekterade jag över att nästan alla (!) som jobbar i samma byggnad som jag är polacker. Inget illa om polacker, jag känner en trevlig sådan själv. Men varför envisas dem med att prata polska hela dagarna? Där står jag med 60 liter fond som ska vackumpackas. Det tar ett tag och då kunde det vara trevligt att ha någon att prata med. Istället blir det eurodisko, höga skrik och en hel del "kurwa" om dagarna. En av killarna liknar ryssen från Rock 'n' Rolla så till den milda grad att jag ett tag trodde att han skulle dra kockkniven i mig.


Fick hur som helst berömm idag för att jag var snabb och noggrann. Det blev jag glad av!

Nu flyttar vi

Ikväll flyttar vi äntligen från psykopaten. Fast bara till huset bredvid. Det ska bli otroligt skönt i alla fall!

16 dagar

Jag vet inte om jag nämt det tidigare, men när jag började min praktik slutade jag samtidigt att röka. Jag trodde inte att det skulle tolereras på The Fat Duck, det visade sig dock att halva personalen blossar på i rasterna. Idag har jag hur som helst varit rökfri i 16 dagar. Dock föll jag för suget och prövade en ciggarett. Det var det jävligaste jag varit med om. På något sätt kände jag mig besviken över att det inte gav den tillfredställelse jag behövde. Nu är jag dock ännu mera motiverad att fortsätta på den rökfria vägen.

Absurdum totalum

Hahahahahaha. Jag skrattar eftersom det är så absurt. Clive litar uppenbarligen inte på att vi inte ska duscha. För han har monterat ner duschslangen.


Skräckfarbror

Clive, gubben vi bor hos är psykiskt störd. Utan skoj. Tydligen knaprar han en massa piller och känner stora starka elaka människor (enligt honom själv).

Han går in i mitt rum utan att knacka på dörren. Det är väl det minsta problemet. Härom morgonen kom han in i mitt rum och frågade om jag hade lämnat odiskade koppar i diskhon (han är supernoga med att man diskar upp så fort man använt något, och jag har varit supernoga med att följa det). Jag svarade nej, han såg konfunderad ut och gick ut från mitt rum.

En kvart senare kom han in igen (återigen utan att knacka) och frågade om jag verkligen inte hade ställt någon disk i diskhon. Jag började känna mig irriterad men sa "nej, som jag sa innan så har jag inte gjort det".

Två timmar senare gick jag ner i hallen för att ta på skorna. Jana och jag skulle nämligen ta en taxi in till Maidenhead för att äta. Då står Clive och lurar i dörröppningen in till köket och tittar på mig. Sedan frågar han en tredje gång om jag verkligen inte har använt några koppar. "Nej det har jag inte" svarar jag. "Då bannlyser jag er alla från köket tills det är uppdiskat här, eftersom ni inte kan sköta det" svarar han. För att göra en lång historia kort så blev jag vrålförbannad. Jag betalar inte 4000:- i månaden för att han ska banna mig från att använda ett kök som jag varit så noggrann med att sköta. 

Om man ska vara en arg man, ska man också ha ett självporträtt på det i hallen,
och såklart stå i mitten.
Klicka för större bild

Klockan ett inatt kom han in i mitt rum och undrade om jag tagit sönder duschen, då blev jag plötsligt sådär trött och sa med en suckande stämma "Nej Clive, varför skulle jag ta sönder duschen, snälla låt mig sova nu, klockan är ett på natten". Varpå han bad mig att gå in och titta i badrummet. Jag orkade inte bråka så jag steg upp, masade mig in i badrummet och såg att glasrutan som avskärmar duschen hade lossnat i överkant från väggfästet. Clive frågade om jag haft sönder den. Nej svarade jag. Han frågade om jag duschat ikväll. Nej sa jag. Han frågade om Jana duschat ikväll. Jag vet inte svarade jag. Så han bad mig väcka henne och fråga. Jag gjorde som jag blir tillsagd och väckte henne. Jana fattade ingenting och sa också nej. 

Efter att han har väckt hela huset och dragit upp alla ur sängarna mitt i natten så konstaterade vi att ingen hade haft sönder den och Clive avslutade med att säga att vi inte får duscha fören på måndag när det är lagat eftersom han inte vill att det kaklade golvet ska bli blött. Vilket det såklart blir när det är en glipa på 1 cm högst upp mellan glaset och väggen...

Två veckor kvar!

Indiskt tugg

Blev så otroligt sugen på indisk mat efter att Ria åt det igår så ikväll beställde jag hem från en restaurang som heter DIWA. Maten var superb, helt enastående och den levererades snabbt.

Lammvindaloo med naanbröd. Detta är halva portionen som jag fick. Yummy!

Fondstationen

På måndag ska jag vara på preppen och resten av veckan blir det fondstationen som ligger i en närbelägen byggnad. Att koka fond är kul och om jag inte har fått fel för mig så tror jag att man börjar kl 05 på morgonen, men i gengäld slutar lite tidigare. Jag hoppas hursomhelst på lite humanare tider än vad jag erfarit denna veckan. 18 timmar om dagen är inte jättejobbigt någon vecka åt gången, men i längden tror jag inte att jag skulle klara av det.

Whiskey & Scrubs

Idag är det sängliggardag. Ska titta igenom alla säsongerna av Scrubs och dricka Glenfiddich för att rensa halsen. Öl, vin och champagne kostar lika mycket här som i Sverige, men sprit är billigare. Det känns helt okej.

Mitt drömyrke

Experimentköket. När jag tänker efter så inser jag att jag inte vet någonting alls om det, mer än att Ivan jobbar där. Han är en flintskallig kille med glasögon, surprise. Alla anställda med högre rang ser ut som kopior av Heston, kanske är dem det också. Jag brukar se Ivan några gånger om dagen, oftast när han ska vacumförpacka något eller låna något. Han har alltid bråttom och han sjunger hela tiden. Att han sedan konstant har ett finurligt leende på läpparna som ger intrycket av att han i hemlighet håller på att ta över världen gör mig bara mer sugen på att få vara med en dag uppe i labbet.

Det är nog mitt drömyrke; att bli överöst med pengar för att elektrifiera korvar och spränga kycklingar hela dagarna. Tyvärr måste man ha praktiserat där i minst tre månader för att "kanske" få komma in i labbet, och så är det med det.

Ett brev

Jag fick ett brev igår. Med ett sånt där flådigt vaxsigill. Det innehöll en kopia på menyn och ett bokmärke.

Klicka för större bild

Klicka för större bild

Out with you!

Igår hade jag, i rak motsats mot i tisdags och i onsdags, en fantastisk dag! Jag arbetade med Matt på amusen och allt gick som en dans på rosor. Han är en klippa att jobba med och maten flög ut till nöjda gäster. Jag fick jättemycket beröm så nu avskyr jag inte "Seaside" längre.

Idag blev jag hemskickad. Till skillnad mot svenska kök där man förväntas arbeta även om man är sjuk så är personalen på The Fat Duck stenhård när det gäller smittorisker. En av diskarna spydde på toan imorse och blev hemskickad direkt! Utkastad nästan. Två timmar senare var det min tur, dock så hade (har) jag bara feber och huvudvärk. Men ut skulle jag oavsett, bort, försvinn! Gå hem och sov.

När jag arbetar längtar jag efter att få vara ledig, och nu när jag är det vill jag helst av allt bara gå tillbaka och jobba.

I fell in love with the seaside

Nu är två dagar i serviceköket avklarade. Jag är på amuse-stationen och skickar ut "Snail porridge", Sound of the sea" (som i köket kallas "Seaside") och "Jelly of quail, crayfish cream". Det är fruktansvärt. Även om jag någon gång ibland får en vänlig klapp på ryggen så hör jag oftast; gör om det där, gör inte så, tänk på det här samt en massa suckar. Det känns jobbigt att personalen förväntar sig att jag ska orka gå in och köra 18 timmarspass och samtidigt betala för det (vilket jag ju på sätt och vis gör) samt kunna precis lika mycket som de som har abetat där i flera år. Men fan, bara att bita ihop!

Idag har jag tryckt ut 90 sådana här, det är 15 lägg på den. Det tar tid.


Den här rätten heter "Sound of the sea" och tanken är att man ska lyssna på havsljud när man äter den. I köket går den under benämningen "Seaside" så jag har nynnat på The Kooks dänga hela dagen. Jag hatar både låten och rätten nu. Tyvärr.






RSS 2.0

© copyright 2012 valdemarssons.blogg.se