Som att sno godis från ett barn

Köpte två stycken Grandiosa fryspizzor för ett tag sedan och fick 100 riksdaler att spela för på Betsson. Jag har aldrig sysslat med spel av denna sorten tidigare och har alltid varit väldigt misstänksam mot sådana företag.
 
Men så satt jag där med mina hundra kronor och insåg att så länge jag lägger säkra bet på soklara vinster och aldrig för över några egna pengar så kan nog den där 100-lappen växa så sakteligen. Och det gör den. Tack vare Kalmar FFs 3-0 idag har jag nu 250 kronor som jag satsat på Malmö FF imorgon mot högoddsaren Sundsvall. Så imorgon kommer jag ha 337 kronor.
 
Lagom till jul ska jag vara ekonomiskt oberoende är tanken.
 
 


Träning med Wii-fit

Idag har jag legat i soffan nästan hela dagen och sett på Archer och tryckt i mig potatisgratäng, kyckling och läsk i obskyra mängder. Sen skrev Catte att hon skulle träna och jag kände mig sådär genomusel för att jag inte gör det.

Jag är för snål för att köpa ett gymkort. Efter juluppehållet kom Kuba hem med Wii fit (ett tv spel som man använder för att träna med) och på grund av min skepsis har det stått och dammat under tv-bänken fram tills idag då jag plockade upp det och gav det en chans.

Till en början kände jag mig superlöjlig men efter en stund insåg jag att jag faktiskt blev svettig och ansträngd samtidigt som jag hade väldigt kul. Det här är nog något jag kommer göra igen!

Fungerar!





What's in your head? In your head? Zombie, zombie, zombie!

Kvällen blev riktigt bra igår. Jag spöade skiten ur Sofia i Mariokart och sen tog vi några rundor i Resident Evil till Wii och sköt zombiehundar och otäckingar för glatta livet. Sofia hade bara en pistol medan jag plockade på mig miniguns och shotguns till höger och vänster under högljudda "Kolla jag sköt huvudet av honom, såg du Sofia?" och "Wow det blev inget kvar, hahaha". Hon tröttnade rätt snabbt...

Inatt drömde jag att jag och Catte hittade en liten liten enhjuling med konstig sadel i källaren som vi tog upp och byggde ihop i min dusch åt henne. Väldigt lustigt. Haha!

Idag ska jag fortsätta att slakta zombies med Kelly och ägna dagen åt sånt där sunkigt grabbmys i soffan ni vet. Kommer bli awsum! Kanske en runda till puben med beroende på vad Kelly säger. Eller ja, det är väl rätt självklart hur det blir. Hoppas ni andra får en trevlig lördag!


"Min är längre än din"


Ryu slår sönder en Camry

Det finns en hel del udda människor på planeten. Här är en av dem som slår sönder en bil utklädd till en karaktär från spelet Street Fighter.




Sunday bloody sunday

Fniss. Jag har inte tid att blogga. Jag är mitt i expansionen till Dragon Age Origins. Riktigt jävla bra (Ja Charles, detta inlägget är ett utstuderat hån till din ära). Fniss.


Blueberry Garden

I fredags tog Erik Svedäng från Sverige hem det prestigefyllda priset "Seumas McNally Grand Prize" på Game Developers Conference med sitt spel "Blueberry Garden".

Måste säga att jag älskar det något oerhört trots att allt jag sett är filmklippet nedan. Det faller mig helt i smaken, allt från musiken, de små figurerna som förökar sig genom att pussas till konceptet; att bygga ett torn. Kärlek på det!



Noby Noby Boy

Tydligen ett nytt spel som ska komma till Playstation 3. Den som kan förklara för mig vad det går ut på får en glass!



Jag menar, vad fan? Snubbarna som kodade skiten måste ju ha varit höga eller något.


Mirror's Edge

Det är sällan nu, som jag verkligen sätter mig in i ett spel. Ger det en chans, ger det tid att sjunka in. Så dök Mirror's Edge upp och Faith förtrollade min vardag till tonerna av Lisa Miskovskys makalösa soundtrack. Mirror's Edge är revolution oavsett vad alla andra säger. Ett actionspel där du inte behöver avlossa ett enda skott är helt unikt och det skapar en otrolig känsla.

Jag älskar futuristiska spel där staten har tagit över kontrollen (bl.a. Half Life) där du själv agerar frihetskämpe eller i detta fallet, kurir av känslig information. Faith lever på taken där hon utför extrema akrobatikkonster för att undfly lagen. Hon vägghoppar, rusar över stängsel, springer på byggnadsställningar. Gör livsfarliga hopp mellan olika hus. Och visst, jag har nog dött en sisådär 500 gånger. För det är svårt som attan. Men det är nog lite där charmen ligger för utan den extrema svårighetsgraden så hade det inte varit lika kul. Men sen kan man ju självklart ifrågasätta hur det påverkar en människas psyke att gång på gång se Faith bli pannkaka mot asfalten i förstapersonsvy.