Off the grid

På sätt och vis är det skönt att inte vara online 24/7. De senaste dagarna har jag totalvänt på dygnet och läst långt in på nätterna. Jag har snöat in totalt på tredje boken i "A song of ice and fire"-serien, fantastiska böcker! Och sovit till lunch varje dag. Det är inte utan att man känner sig lite skamsen men är man ledig så får det bannemig vara okej.

Imorgon kommer äntligen Ria! Jag längtar så mycket och det ska bli så kul! Hon kommer stanna här över nyår och sedan kommer vi åka upp till Hyttan tillsammans på måndag!


God Jul

God jul på er alla! Hoppas att ni får en bra dag/kväll och att ni får det ni önskat er!


Tja, det blev inte riktigt efter ritningarna.



Den ultimata hamburgaren

I alla fall om man får tro författarna bakom Modernest Cuisine böckerna. Och visst är det inspirerande att göra sin egen hamburgerost.



Inget England för Telia

Pratade nyss med Telias kundtjänst. Eftersom jag ska iväg till England ville jag kolla upp ifall det fanns ett bättre abonemang som jag kunde byta till. Det gjorde det inte. Dom hade inga utlandsabonemang. Alls. Så jag får väl bli en sån där skypemänniska som alla andra. Om någon har tips på ett bra trådlöst internetabonemang som fungerar i England så får ni gärna dela med er.


We don't do England



När pengarna rullar in... och ut

Studentlivets ekonomiska begränsningar är något som jag aldrig kommer vänja mig vid. Lyckan när csn rullar in försvinner lika snabbt som den kom när räkningarna är betalda och man i vemod stirrar på skärmen och undrar vad som just hände. Som tur är så finns det andra saker att glädja sig över. Idag ska vi pynta granen och jag ska slå in de sista julklapparna för imorgon är det julafton hos mormor och morfar och det värmer i hjärtat! Var ska ni andra fira jul för någonstans?


Två låtar som snurrar nu.

Ria har fått mig helt såld på den här låten. Jag kan inte sluta lyssna på den. Den och Metro Station - Shake It.



Ett sånt där nödvändigt långt inlägg som summerar de senaste tre månaderna när man inte bloggat på länge.

Sommaren på Loka gick jättebra. Jag jobbade halva tiden i kallköket, där kände jag mig trygg då mycket av maten kunde förberedas och då tempot och sakerna man behövde ha i huvudet generellt sett var mindre. Men en dag avbröt Henke mig och sa att "nästa vecka går du in i varmkök". Visst blev jag lite nervös även om jag inte är den som backar för en utmaning. Två veckor senare hade jag stenkoll och slungade pasta, friterade fisk och vände schnitzel utav bara farten och det gav mig väldigt mycket erfarenhet. Framförallt när det gäller att kunna beräkna sin tid och därefter lägga upp arbetet.


En kväll bestämde jag och Emil oss för att vacka Dannes arbetssko med en banan.

Cyklandet fram och tillbaka varje dag tog dock på krafterna och de dagar jag kunde snåla skjuts med någon var guld värda! I slutändan landade jag på 80 cyklade mil med en tämligen smäckrare (och brunare) kropp, som i skrivande stund för länge sedan bleknat och tjockat till sig.

Några resor till Stockholm och Ria hanns också med. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig mer kommer köra bil till Stockholm. Jag har sämre lokalsinne än folk med altzheimers och blir lätt stressad i trafiken. Det är ingen bra kombination när man möts av korsningar med åtta infartsvägar istället för fyra när det är rusningstrafik.

Efter ett kort uppehåll började studierna igen och Hyttan började befolkas av nya studenter. Så drog nollningen igång med grillning på Guldkusten under en stekande sol. Jag, men framförallt Kelly drack nog mer än våra nollor. Det var tre fantastiska veckor som satte sina spår. Jag skrattade så att tårarna forsade när någon stackars student sprang rakt in i pubens vägg och kräktes efter att han hade lekt Irländsk julafton.

Vi började läsa Kulinariskt Hantverk II och ägnade veckor och åter veckor åt att perfekta tre recept var. Jag, Ria och Pile arbetade ihop och valde kalvsylta, rödbetor och majonnäs och fick efter otaliga provlagningar fram ett riktigt bra slutresultat. Det blev ett tunnskivat friterat rödbetsbröd med en liten rund bit kalvsylta på tillsammans med pepparrotsmajonnäs och rödbetsskott. Under vår worskshop hade skolan besök från China och två chineser smakade vår maträtt under höga "Aaaah" och "Ooooh". Artiga eller inte så verkade dom iaf nöjda.


Vi byggde en bondgård till vår workshop. Till höger är vårt rödbetsbröd efter första provlagningen.

Någonstans där fyllde jag år och fick världens bästa present av Ria, hon hade nämligen köpt biljetter åt oss till Red Hot Chili Peppers i Globen. Det var en oförglömlig kväll som jag alltid kommer minnas.


Samma kväll träffade Ria min bästa vän Martin för första gången och han
spottade av misstag i hennes stövel. Ett bra första intryck tyckte jag.

Ungefär samtidigt som vi påbörjade kursen Kreativ Patisserie (som jag läser nu) så lämnade jag över köket i puben till den nya köksmästaren efter aspningsperioden. Något som kändes vemodigt men även underbart. Det känns fortfarande lite annorlunda att inte sitta med i styrelsen efter att man ägnat över ett år åt att renovera och arbeta med puben. Men vårt nya sexmästeri är ett gäng härliga människor och jag vet att de kommer sköta det med bravur.

Sedan började förberedelserna inför Grythyttans station på årets nobel NightCap. Något som jag var projektledare för. Det tog mycket tid och kraft och gick ut över både skolarbete och min relation med Ria. Det är mer än en gång som jag har sagt att jag inte ska ta på mig en massa projekt utanför skolan men trots det dras jag ändå tillbaka till dem eftersom det är så förbaskat kul! NNC var inget undantag. Mina sju kockar och jag steg upp kl 05 på lördagsmorgonen och möttes kl 06 i skolan och strök våra kockskjortor och packade in all utrustningen i vår hyrda minibuss. Kl 07 körde vi mot Stockholm och kom fram vid lunch, började bygga upp vår station och rodda fram all utrustning. Kl 17 smällde vi upp vår hela gris på spett över öppen eld och började så sakta grilla den. Ett mödosamt arbete som kräve glazning var 10e minut och vändning var 15e i 10 timmar. Samtidigt som den hela grisen grillades så grillade vi styckdetaljer från gårdsgrisar som vi serverade tillsammans med en chutney på gröna tomater och äpple. Responsen från de finklädda gästerna var helt fantastisk och vi hörde mer än en gång att vi hade den bästa maten på hela festen. Av 1500 räknade portioner serverade vi ca 2200. Tidigare på kvällen körde jag och Basse även ut en massa olika snittar från Husmansbord. Bland annat en helt ny ost från Skånemejerier som går under arbetsnamnet "Alpost" som inte finns på marknaden än. Vi serverade även en kycklingleverparfait från Bosarp med havtornsmarmelad. Det blev oerhört lyckat, och har man bra råvaror så blir det sällan fel.

  

Kl 06 körde vi hem, trötta men glada. Efter vad som kändes som en evighet kom vi tillslut hem till Hyttan lagom till lunch. Då började supandet. Enligt tradition. Kl 17.30 satte kroppen dock stopp efter 36 timmar utan sömn och jag och Ria däckade som två klubbade sälar i min säng medan resten av gänget kröp hemmåt efter förmåga.

Avslutningsvis tänkte jag bara dela med mig att jag åker ut på VFU den 20 Februari till "The Fat Duck" och "Dinner by Heston" i England i tre månader. Något som jag till hälften vill skita ner mig över och till hälften hoppa och skrika av glädje över. Jag är stolt över att få praktisera på en av världens bästa restauranger.



The Hobbit

Igår kom den första trailern och The Hobbit ser så här på förhand ut att bli fruktansvärt bra. Jag längtar efter att få se Gandalf mysgrå igen. Jag är dock lite tveksam till hur man valt att överdriva dvärgarnas utseende, men inser samtidigt att det är ett måste om man ska kunna skilja dem åt. Hursomhelst en av mina mest efterlängtade filmer tillsammans med Snow White & The Huntsman.



Grannens gran.


Riktiga vikingar köper inte julgranar.


Welle: Erdball




Welle: Erdball. Svinbra tysk bitpop. Mer behöver inte sägas.